Industriellt framställs metalliskt kisel vanligtvis genom att reducera kiseldioxid med kol i en elektrisk ugn.
Kemisk reaktionsekvation: SiO2 + 2C→Si + 2CO
Renheten hos kisel som erhålls på detta sätt är 97~98%, vilket kallas metallkisel. Det smälts sedan och omkristalliseras, och föroreningar avlägsnas med syra för att erhålla metallkisel med en renhet på 99,7~99,8%.
Sammansättningen av metallkisel är huvudsakligen kisel, så den har liknande egenskaper som kisel.
Kisel har två allotroper:amorft kisel och kristallint kisel.
Amorf kisel är engråsvart pulverdet är faktiskt en mikrokristall.
Kristallin kisel harkristallstrukturochhalvledaregenskaper hos diamant, densmältpunkten är 1410°C, kokpunkten är 2355 °C, Mohs hårdhet är 7 och den är spröd. Amorf kisel är kemiskt aktiv och kanbrinna våldsamt i syreDet reagerar med icke-metaller som halogen, kväve och kol vid hög temperatur, och kan även interagera med metaller som magnesium, kalcium och järn för att bilda silicider. Amorft kisel är nästan olösligt i alla oorganiska och organiska syror, inklusive fluorvätesyra, men är lösligt i blandade syror av salpetersyra och fluorvätesyra. Koncentrerad natriumhydroxidlösning kan lösa upp amorft kisel och frigöra väte. Kristallint kisel är relativt inaktivt, det binder inte till syre ens vid hög temperatur, det är olösligt i någon oorganisk syra och organisk syra, men det är lösligt i blandade syror av salpetersyra och fluorvätesyra och koncentrerad natriumhydroxidlösning.
En stor mängd kisel används för smältning till ferrokisellegeringar som legeringselement i järn- och stålindustrin, och som reduktionsmedel vid smältning av många typer av metaller. Kisel är också en bra komponent i aluminiumlegeringar, och de flesta gjutna aluminiumlegeringar innehåller kisel.